VÄLJA BLOGGNAMN

Det här är faktiskt inte min första blogg, tro det eller ej. Jag gick igenom en fas förra året där jag verkligen ville starta en blogg men inte visste vad jag skulle skriva om, så jag skapade sida efter sida och raderade dem alla efterhand. Det hela slutade med att jag aldrig kom igång på riktigt, och nu har jag oändligt många Google-konton som jag fortfarande inte har tagit bort. Yay.

Huuur som helst, det var inte det jag skulle prata om i detta inlägg. Ett av de största problemen jag stötte på när jag skapade alla de där trettioelva bloggarna var namnet. VAD SKA MIN BLOGG HETA. Herregud så mycket tid jag spenderade åt att Googla - jag hamnade även på en av de där "name generator"-sidorna som föreslår namn som "coffeegirl123" (jag är ganska säker på att en av mina bloggar hette just det i något skede :3) 

Med den här bloggen hade jag inte det dilemmat. Det var faktiskt häromdagen då jag hade en konversation med min syster om gamla leksaker och sånt, och betty spaghettys kom på tal. Kommer du ihåg de där gummidockorna som man fick i sin Happy Meal på den gamla goda tiden? Jag samlade på dem som en liten hamster. Det gick till och med så långt att jag tvingade pappa att köra mig till McDonald's säkert en gång i veckan, inte för maten utan för att få en ny betty spaghetty (fast jag tror inte att pappa mindeade ett dugg, han fick ju en ursäkt för att äta skräpmat). Efteråt satt jag alltid i mitt rum resten av dagen och flätade dockornas spaghettihår och drog isär deras armar och ben bara för att jag kunde. Det, ska jag säga dig, det var goda tider. Jag menar, bara kolla på dem!

Så där har du det, anledningen till mitt bloggnamn. Långsökt? Kanske, men min fantasi räckte faktiskt inte längre än så. Nu är det väl bara att stå ut med det. På tal om något helt annat så ska jag snart sticka till gymmet med en kompis. Vi ska gå på bodypump, vilket betyder att jag inte kommer att kunna gå imorgon. Men det är det värt!! New year, new me, eller hur? Nejmen nu måste jag sluta, annars blir jag sen. Hejdå!

FÖRSTA INLÄGGET

Såhär är det: mitt liv är inte normalt. Eller, för att vara mer exakt, jag är inte normal. Ibland är jag det. Just nu, till exempel. Här sitter jag och skriver blogginlägg som vilken annan tonåring som helst, medan mamma stökar i köket och hunden krafsar på dörren och kaffekokaren piper för full hals. Och jag säger inte att jag är speciell på något sätt - i själva verket lever jag ett sjukt ointressant liv - men inom mig bär jag på ett monster. Ett monster som gör att jag på dagar som denna inte kan gå till skolan.

Du kanske undrar: vaddå för något jävla monster? Som, typ, i Monsters Inc.? Godzilla? Frankenstein?

Svaret på det är nej, nej och nej. Mitt monster lever inuti mitt huvud. Det har inte någon egentlig skepnad och existerar inte för någon annan än för mig. Istället för att döda människor och skrämma livet ur småbarn förser mitt monster mig med grymma skuldkänslor, sömnlösa nätter, självmordstankar och en ångest så stor att det ibland känns som om jag ska spricka. Mitt monster heter Depression och den här bloggen ska bli min väg ut ur den.

Jag vet inte vem som läser detta eller om någon någonsin kommer att göra det, men en sak vill jag att du ska veta: det här är inte en dans på rosor. Min blogg kommer inte att handla om det där perfekta tumblr-livet fyllt med överredigerade bilder, lyxresor till Hawaii, Starbucks unicorn frappuccinos och HÄRLIGA bruncher med BÄSTA tjejkompisarna. Så om du har kommit hit för att läsa om ännu en tjej med livet på topp föreslår jag att du klickar bort med detsamma. Jag är inte perfekt. Mitt liv är inte perfekt. Denna blogg är inte perfekt och kommer aldrig att vara det.

Med dessa ord lämnar jag mitt allra första inlägg, och även om jag inte har någon som helst aning om vad jag gör så kommer jag att fortsätta skriva. Om vad vet jag inte, men det får väl bli morgondagens problem :) Nu måste jag verkligen gå för jag är sjukt hungrig. Ses!